Bilddiagnostik

Vad är bilddiagnostik?

Bilddiagnostik är en central del av modern sjukvård. Genom att visualisera kroppens organ, vävnader och strukturer görs det möjligt att tidigt upptäcka sjukdomar, skador och avvikelser – ofta innan symtom uppstår. Metoderna används både inom akutsjukvård, cancerscreening, ortopedi, neurologi och många andra medicinska specialiteter.

Bilddiagnostiken utvecklas snabbt med allt mer avancerad teknik som ger skarpare bilder, lägre stråldoser och möjligheten att kombinera funktion och anatomi. Tolkningsansvaret ligger vanligtvis hos specialutbildade läkare – radiologer – som analyserar bilderna och skriver utlåtanden.

Vanliga metoder inom bilddiagnostik

Röntgen (konventionell röntgen)

Den äldsta och fortfarande vanligaste bilddiagnostiska metoden. Används för att visa skelett, lungor, tänder och vissa bukorgan. Snabb, billig och tillgänglig, men ger begränsad information om mjukdelar.

Exempel på användning: benbrott, lunginflammation, karies, förstoppning.

Datortomografi (CT)

En avancerad röntgenteknik där bilder tas i tunna skivor och omvandlas till tvärsnitt eller 3D-modeller. Ger detaljerad information om både skelett och mjukdelar. Används ofta vid trauma, cancerutredning, stroke eller bukbesvär.

Fördel: snabb och mycket informativ.
Nackdel: högre stråldos jämfört med vanlig röntgen.

Magnetresonanstomografi (MR/MRT)

En metod som använder magnetfält och radiovågor – inte strålning – för att skapa mycket detaljerade bilder av mjukdelar, hjärna, leder, rygg och inre organ.

Fördel: utmärkt för hjärna, ryggmärg, ligament och tumörer.
Nackdel: tar längre tid, är bullrig, och inte lämplig vid vissa implantat.

Ultraljud

Använder ljudvågor för att skapa realtidsbilder av kroppens inre. Används ofta vid undersökningar av hjärta (ekokardiografi), buk, blodkärl, leder samt under graviditet.

Fördel: ingen strålning, mobil och säker.
Nackdel: begränsad detaljnivå och inte genomträngande för ben eller luft.

Nukleärmedicin och PET

Radioaktiva ämnen (spårämnen) används för att visa organfunktion snarare än bara anatomi. PET (positronemissionstomografi) kombineras ofta med CT eller MR för att kartlägga ämnesomsättning, t.ex. vid cancer, hjärtproblem eller neurologiska sjukdomar.

Fördel: visar tidiga sjukdomsprocesser, t.ex. canceraktivitet.
Nackdel: tillgången begränsad, kräver särskild utrustning.

Hur går en bilddiagnostisk undersökning till?

Inför undersökningen får patienten ofta information om förberedelser, exempelvis att fasta eller undvika vissa läkemedel. Vissa metoder kräver kontrastmedel som ges via dryck eller injektion för att förbättra bildkvaliteten.

Själva undersökningen kan ta från några minuter (röntgen) till över en timme (MR). Bilderna granskas därefter av en radiolog, och ett skriftligt svar skickas till remitterande läkare.

Bilddiagnostikens roll i vården

Bilddiagnostik används i flera steg i vårdkedjan:

• Diagnos: upptäcka frakturer, tumörer, blödningar, inflammation m.m.
• Vägledning: planera operationer eller riktad behandling
• Uppföljning: kontrollera effekter av behandling, t.ex. vid cancer
• Screening: upptäcka sjukdom i tid, t.ex. mammografi för bröstcancer

Inom vissa områden, som stroke eller hjärtinfarkt, är snabb bilddiagnostik avgörande för att rädda liv och minska skador.

Risker och säkerhet

De flesta bilddiagnostiska metoder är säkra. Dock används joniserande strålning vid vissa metoder (röntgen, CT, nukleärmedicin) och därför görs alltid en medicinsk nytta–risk-bedömning. MR och ultraljud är helt fria från strålning.

Vid användning av kontrastmedel kan allergiska reaktioner eller påverkan på njurfunktion förekomma, men detta är ovanligt och hanteras snabbt inom sjukvården.