Centrala och perifera nervsystemet

Nervsystemets uppbyggnad och funktion

Nervsystemet är kroppens kontroll- och kommunikationssystem. Det samlar in information, bearbetar den och sänder ut signaler som styr allt från viljestyrda rörelser till omedvetna funktioner som andning och hjärtrytm. Det delas upp i två huvuddelar: det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). Tillsammans utgör de en livsnödvändig helhet som påverkar varje aspekt av människans liv och hälsa.

Det centrala nervsystemet (CNS)

Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen. Hjärnan fungerar som kroppens överordnade styrcentral. Den tolkar sinnesintryck, bearbetar tankar och känslor, lagrar minnen och skickar ut signaler till resten av kroppen. Ryggmärgen är en förlängning av hjärnan som löper genom ryggraden och ansvarar för att leda signaler till och från kroppen, samt hantera vissa reflexer direkt.

Hjärnan är indelad i olika delar med specialiserade funktioner. Storhjärnan hanterar logik, språk och medvetna rörelser. Lillhjärnan koordinerar balans och finmotorik. Hjärnstammen kontrollerar livsnödvändiga funktioner som andning, hjärtrytm och vakenhet.

Skador eller sjukdomar i det centrala nervsystemet – som stroke, multipel skleros eller tumörer – kan leda till allvarliga konsekvenser för motorik, kognition, språk och medvetande.

Det perifera nervsystemet (PNS)

Det perifera nervsystemet består av alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver förmedlar information mellan det centrala nervsystemet och resten av kroppen. Det perifera systemet delas in i somatiska och autonoma delar.

Det somatiska nervsystemet styr viljestyrda rörelser och registrerar sinnesintryck som beröring, temperatur, smärta och muskelsträckning. Det autonoma nervsystemet fungerar oberoende av viljan och reglerar automatiska funktioner som puls, andning, matsmältning och svettning. Det autonoma systemet är i sin tur uppdelat i det sympatiska nervsystemet (aktivering, stress) och det parasympatiska nervsystemet (vila, återhämtning).

När perifera nerver skadas – exempelvis vid diabetesneuropati, borrelia, trauma eller tryck – kan symtomen omfatta domningar, stickningar, muskelsvaghet, smärta eller förlorad känsel.

Samspelet mellan centralt och perifert nervsystem

CNS och PNS fungerar inte isolerat – de är beroende av varandra för att hela kroppen ska fungera. Hjärnan skickar signaler via ryggmärgen till perifera nerver som styr muskler och körtlar. Samtidigt skickas information från kroppen tillbaka till CNS där den tolkas. Exempelvis kan en hand röra sig undan från en het platta innan vi ens hinner känna smärtan medvetet – tack vare reflexbanor som aktiveras i ryggmärgen.

Störningar i detta samspel kan leda till förlust av rörelseförmåga, koordination, känsel eller autonoma funktioner – vilket kan vara tillfälligt, kroniskt eller progredierande beroende på orsak.

Symtom vid nervsystemssjukdomar

Beroende på om det centrala eller perifera nervsystemet är påverkat varierar symtombilden. CNS-relaterade skador ger ofta symtom som förlamningar, talsvårigheter, minnesproblem, kramper eller synbortfall. PNS-skador ger ofta domningar, stickningar, svaghet, brännande smärta eller förlust av reflexer i enskilda kroppsdelar.

Kombinerade störningar förekommer vid tillstånd som ALS (amyotrofisk lateralskleros), där både motoriska nervceller i CNS och PNS påverkas.

Diagnostik och undersökning

För att utreda nervsystemets funktion används neurologiska undersökningar, bilddiagnostik som MR och CT, neurofysiologiska tester (EMG, EEG), samt blodprover och ibland lumbalpunktion. Kliniska tester av känsel, reflexer, muskelstyrka och koordination ger viktig information.

En korrekt diagnos kräver ofta samarbete mellan neurologer, neurokirurger, fysioterapeuter och andra specialister.

Behandling och rehabilitering

Behandlingen beror på sjukdomens art. Inflammatoriska tillstånd kan behandlas med kortison eller immundämpande läkemedel. Neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson eller MS kan behandlas med läkemedel som bromsar sjukdomsförloppet. Vissa tillstånd kräver kirurgi eller nervblockader. Rehabilitering i form av fysioterapi, arbetsterapi och logopedi är ofta avgörande för att återfå funktion eller anpassa livet efter en skada.