Anal smärta

Vad är anal smärta?

Anal smärta innebär obehag, sveda eller skarp smärta i eller kring ändtarmsöppningen. Smärtan kan komma plötsligt eller utvecklas gradvis, och variera från mild irritation till intensiv smärta, särskilt i samband med toalettbesök. I många fall handlar det om tillstånd som hemorrojder eller sprickor i slemhinnan, men även infektioner, inflammationer eller muskelspänningar kan ligga bakom.

Smärtan kan vara kortvarig och självläkande, men för vissa blir den återkommande eller kronisk. Därför är det viktigt att förstå vilka orsaker som är vanligast, vad man kan göra själv – och när det är dags att söka vård.

Vad orsakar smärta i anus?

En av de mest typiska orsakerna är en analfissur – en liten spricka i slemhinnan som ofta uppstår vid hård avföring. Den ger skarp, brännande smärta i samband med tarmtömning, ibland följt av en molande värk.

Hemorrojder, det vill säga utvidgade blodkärl i analkanalen, är en annan vanlig orsak. Dessa kan ge en dov, tryckande smärta, ibland i kombination med klåda, blödning eller slem. I vissa fall uppstår en propp i ett av kärlen – en så kallad trombotiserad hemorrojd – vilket kan göra mycket ont.

Infektioner i analkörtlarna kan leda till att var ansamlas och bildar en abscess – en smärtsam svullnad som ofta kräver medicinsk behandling. Om infektionen skapar en kanal mellan analkanalen och huden kallas det en fistel, vilket kan orsaka återkommande smärta och sekretion.

Inflammation i ändtarmen, även kallad proktit, kan bero på infektioner, inflammatorisk tarmsjukdom eller ibland strålning. Det ger ofta sveda, trängningar och obehag i kombination med diarré eller slembildning.

För vissa är anal smärta kopplad till muskelspänningar i bäckenbotten. Ett exempel är proctalgia fugax – en tillfällig, krampartad smärta utan tydlig orsak som ofta kommer nattetid. Den kan vara intensiv men går oftast över spontant.

Även könssjukdomar som herpes, klamydia eller gonorré kan orsaka smärta i och kring anus, särskilt om de sprids till slemhinnan. Även kondylom (könsvårtor) och vissa hudåkommor som eksem eller svamp kan ge lokal irritation.

I mer ovanliga fall kan smärtan bero på rektalprolaps (där delar av ändtarmen buktar ut) eller till och med cancer i ändtarmsområdet. Dessa tillstånd har ofta andra tydliga symtom såsom blod i avföringen, förändrade avföringsvanor eller viktminskning.

När bör du söka vård?

Även om anal smärta ofta är ofarlig, finns det tillfällen då du bör kontakta sjukvården. Om smärtan är ihållande, kraftig eller påverkar din vardag är det klokt att söka hjälp. Det gäller särskilt om du ser blod i avföringen, har feber eller märker svullnader, knölar eller varbildning runt ändtarmsöppningen.

Andra varningssignaler är svårighet att bajsa, smärta vid samlag eller när du försöker undersöka området själv. Misstänker du en könssjukdom, till exempel efter oskyddat sex med ny partner, bör du också låta dig testas.

Om du plötsligt får mycket ont och samtidigt märker svullnad eller värmeökning kring anus kan det röra sig om en abscess – en infektion som bör behandlas snabbt.

Hur ställs diagnosen?

Läkaren börjar vanligtvis med att fråga om dina symtom – när smärtan började, var den sitter, om den påverkas av tarmtömning, och om det finns andra tecken som klåda, blödning eller svullnad. En enkel inspektion av analområdet kan räcka för att upptäcka tillstånd som sprickor, hemorrojder eller utslag.

Ofta görs också en rektal palpation, där läkaren med en försiktig fingerundersökning bedömer spänningar, knölar eller andra avvikelser inuti ändtarmen. Vid behov används ett proktoskop – ett smalt instrument med ljus och kamera – för att se längre in.

Vid misstanke om infektion tas ibland prover, till exempel en odling eller test för könssjukdomar. I mer komplicerade fall, som vid misstänkt inflammatorisk tarmsjukdom eller cancer, kan ytterligare undersökningar med rektoskopi, koloskopi eller blodprov vara aktuella.

Behandling av anal smärta

Behandlingen beror helt på orsaken. Vid till exempel analfissur eller hemorrojder kan receptfria salvor och stolpiller ge god lindring. Smärtstillande som paracetamol eller ibuprofen, i kombination med mjukgörande medel för avföringen, används ofta för att minska smärtan och underlätta läkningen.

Sittbad i ljummet vatten – gärna några gånger om dagen – är en enkel och effektiv metod som dämpar inflammation och förbättrar blodcirkulationen.

Om infektioner ligger bakom – till exempel en abscess eller prostatit – krävs ibland antibiotika eller dränering av varansamlingen. Fistlar och större hemorrojder kan behöva opereras.

Vid spänningstillstånd i bäckenbotten kan avslappningsövningar, fysioterapi eller samtalsterapi spela en viktig roll. Stress, oro och ångest kan nämligen förvärra symtomen.

Om smärtan är kopplad till en underliggande sjukdom – som IBD, psoriasis eller cancer – riktas behandlingen mot den primära diagnosen, ofta i samarbete med specialist.

Kan anal smärta förebyggas?

Det finns flera sätt att minska risken för smärta i analområdet. En av de viktigaste är att hålla avföringen mjuk genom att äta fiberrik mat och dricka tillräckligt med vätska. Att undvika att krysta hårt eller sitta för länge på toaletten minskar trycket på blodkärlen och skyddar slemhinnan från sprickor.

God hygien är viktig, men det gäller att inte överdriva. Använd mild tvål och undvik starka rengöringsprodukter som kan irritera huden. Om du har tendens till torrhet eller klåda kan fet kräm eller olja ge skydd.

Vid analsex är kondom och glidmedel viktiga för att minska risken för infektion och slemhinneskador. Och sist men inte minst – ignorera inte smärta. Ju tidigare du söker hjälp, desto lättare är det att behandla orsaken och undvika komplikationer.

Sammanfattning – vad betyder anal smärta?

Anal smärta är ett vanligt men ofta tabubelagt symtom. I många fall är orsaken godartad – som hemorrojder eller sprickor – men det kan också vara ett tecken på infektion, inflammation eller mer allvarliga tillstånd. Att vara uppmärksam på kroppen och söka vård vid behov är det bästa sättet att få rätt hjälp i tid. Många tillstånd är lätta att behandla om de upptäcks tidigt – och ingen ska behöva leva med smärta i tystnad.

Dela: