Vaginism

Vad är vaginism?

Vaginism är ett medicinskt tillstånd där musklerna i slidväggen spänner sig ofrivilligt vid försök till vaginal penetration. Det kan göra samlag, gynekologiska undersökningar eller användning av tampong smärtsamt eller helt omöjligt. Tillståndet är inte farligt i sig, men kan ha stor påverkan på livskvaliteten, relationer och den sexuella hälsan.

Tillståndet delas ofta in i två former:

• Primär vaginism – då personen aldrig har kunnat genomföra penetration.
• Sekundär vaginism – då problemen uppstår efter en period utan besvär.

Alternativa benämningar inkluderar vaginala sammandragningsbesvär eller penetrationssvårigheter.

Symtom och orsaker

Vanliga symtom vid vaginism:

• Smärta eller brännande känsla vid försök till penetration
• Oförmåga att genomföra samlag
• Spända bäckenbottenmuskler
• Rädsla eller ångest inför sexuell aktivitet
• Muskelkramper eller reflexmässigt avvärjande vid beröring

Vanliga orsaker till vaginism:

• Tidigare trauma, t.ex. sexuella övergrepp
• Rädsla för smärta eller skada
• Religiösa eller kulturella normer kring sex
• Psykologiska faktorer som ångest, stress eller depression
• Smärtsamma tidigare erfarenheter av sex eller gynekologiska ingrepp
• Fysiska tillstånd som infektioner, ärrvävnad eller hormonella förändringar

Diagnos och tester

Diagnosen vaginism baseras främst på en kombination av patientens beskrivning av symtom och en gynekologisk undersökning. Läkaren ställer frågor om tidigare erfarenheter, sexliv, smärta och psykisk hälsa.

Vid behov kan undersökningar genomföras för att utesluta andra orsaker till smärtan, exempelvis:

• Gynekologisk undersökning (försiktigt utförd)
• Ultraljud
• Test av hormonbalans
• Infektionsprover

Ofta sker diagnostiken i samråd mellan gynekolog och psykolog eller sexolog.

Behandling av vaginism

Behandling av vaginism är i de flesta fall framgångsrik. Målet är att minska ångest, öka kroppskännedom och gradvis vänja kroppen vid avslappning vid beröring.

Vanliga behandlingsmetoder:

• Bäckenbottenträning och avslappningsövningar (för att minska muskelspänning)
• Exponeringsterapi med dilatatorer (gradvis användning av små till större stavar)
• Samtalsterapi eller KBT (för att bearbeta trauma, ångest eller negativa tankar)
• Sexologisk rådgivning (för par eller enskilda)
• Lokalbedövande salva eller östrogenkräm vid behov
• Fysioterapi för bäckenbotten

I vissa fall kombineras flera metoder för bästa resultat.

Förebyggande av vaginism

Vaginism är inte alltid möjligt att förebygga, men vissa åtgärder kan minska risken:

• Öppen och trygg sexualundervisning
• Kommunikation i sexuella relationer
• Undvikande av negativa eller skrämmande budskap kring sex
• Att söka hjälp i tid vid smärta, ångest eller trauma
• Regelbunden gynekologisk kontroll
• Mental och fysisk avslappning vid sexuell aktivitet

Utsikter / Prognos vid vaginism

Prognosen vid vaginism är god, särskilt om behandling inleds tidigt. Många som söker hjälp blir helt symtomfria, medan andra uppnår betydande förbättring. Behandlingstiden varierar – från några veckor till flera månader – beroende på orsak och individ.

Tillståndet är inte kroniskt men kan återkomma vid stress, trauma eller hormonella förändringar, t.ex. efter förlossning eller i klimakteriet.

Att leva med vaginism

Att leva med vaginism kan påverka självkänsla, relationer och sexuell hälsa. Många upplever frustration, skuld eller känslor av otillräcklighet. Det är viktigt att förstå att vaginism inte är den drabbades fel och att hjälp finns att få.

Kommunikation med partner, kunskap om kroppen och professionellt stöd är avgörande för att kunna hantera vardagen. För vissa innebär tillståndet en utmaning i fertilitetssammanhang, men alternativ finns – såsom fertilitetsbehandlingar och assisterad befruktning.

Stödgrupper och forum kan också vara till hjälp.

Dela: