Urogynekologi
Urogynekologi är en medicinsk specialitet som fokuserar på kvinnors bäckenbottenhälsa, särskilt vid problem som inkontinens och framfall. Här får du veta mer om orsaker, symtom, diagnos och behandling.
Vad är urogynekologi?
Urogynekologi är en subspecialitet inom gynekologi och urologi som behandlar sjukdomar och funktionsstörningar i de kvinnliga urinvägarna och bäckenbotten. Det handlar framför allt om tillstånd som urininkontinens, ansträngningsläckage, överaktiv blåsa och framfall av livmoder eller slidväggar. Dessa besvär är vanliga, särskilt efter graviditet, förlossning och i samband med åldrande eller hormonella förändringar, men kan uppstå i alla åldrar.
Många kvinnor drabbas av symtom som påverkar både det fysiska och det psykiska välmåendet. Trots detta är det vanligt att man väntar länge med att söka hjälp – ofta på grund av okunskap, skam eller upplevelsen av att det är ”normalt”. Urogynekologin erbjuder i dag ett brett spektrum av moderna, individuellt anpassade behandlingar – från bäckenbottenträning till kirurgi – som kan ge stor förbättring i livskvalitet.
Bäckenbottens funktion och belastning
Bäckenbotten är en grupp av muskler och stödjevävnader som bildar ett slags ”golv” i bäckenet. Den stöder urinblåsa, livmoder, vagina och ändtarm. När dessa muskler är starka och koordinerade fungerar både blåstömning och tarmtömning normalt, och inre organ hålls på plats. När musklerna försvagas eller vävnader tänjs ut kan det leda till läckage, tyngdkänsla, urinträngningar eller att organ sjunker ned (framfall).
Graviditet och vaginal förlossning är vanliga orsaker till att bäckenbotten påverkas, särskilt vid utdragna förlossningar, stora barn eller användning av sugklocka. Även övervikt, kronisk hosta, tunga lyft eller hormonbrist efter klimakteriet kan bidra till ökad belastning.
Vanliga besvär inom urogynekologi
Urininkontinens är ett av de mest förekommande symtomen, och delas in i olika typer beroende på orsak. Ansträngningsinkontinens innebär att urinläckage uppstår vid fysisk aktivitet, hosta eller nysning. Överaktiv blåsa ger plötsliga trängningar och behov att tömma blåsan ofta – ibland även under natten.
Framfall (prolaps) innebär att livmodern, blåsan eller ändtarmen trycks ned mot slidöppningen. Det kan ge en känsla av tyngd, tryck eller en synlig eller kännbar utbuktning i underlivet. Samlivet kan påverkas, och i vissa fall uppstår svårigheter att tömma blåsa eller tarm.
Vissa kvinnor upplever även kronisk smärta, irritation, återkommande urinvägsinfektioner eller problem efter gynekologiska operationer. Alla dessa tillstånd kan påverka både fysisk hälsa, självkänsla och livskvalitet – men är ofta möjliga att behandla.
Diagnos och undersökning
En utredning inom urogynekologi börjar med en noggrann anamnes där patientens symtom, vardagspåverkan och eventuella graviditeter kartläggs. Därefter görs en gynekologisk undersökning, där man bedömer musklernas funktion och eventuell förekomst av framfall. Vid behov kompletteras undersökningen med urinflödesmätning, resturinmätning eller cystoskopi (inspektion av urinblåsan med kamera).
Patienten kan också få fylla i ett miktionsschema eller bära en blöja med inbyggd fuktsensor för att kartlägga mönster av urinläckage. I vissa fall görs ultraljud eller magnetkamera av bäckenbotten för mer exakt kartläggning inför behandling.
Behandling av urogynekologiska tillstånd
Behandlingen anpassas alltid efter orsak, symtom och hur mycket besvären påverkar livet. Många kvinnor blir hjälpta av bäckenbottenträning, där en fysioterapeut lär ut hur musklerna kan stärkas och koordineras. Det kräver regelbundenhet och tålamod, men ger ofta god effekt.
Vid överaktiv blåsa kan blåsträning, läkemedel eller elektrisk nervstimulering användas. Hormoner i form av lokal östrogenbehandling kan förbättra slemhinnornas kvalitet efter klimakteriet och minska irritation och infektionsrisk. Vid mer uttalade besvär, till exempel svåra framfall eller kraftig ansträngningsinkontinens, kan operation vara aktuellt. Dessa ingrepp syftar till att återställa anatomin och förbättra funktionen.
Samtalsterapi, sexologisk rådgivning och psykologiskt stöd kan också vara en viktig del av behandlingen, särskilt vid långvariga eller komplexa symtom.
Att söka hjälp är första steget
Urogynekologiska besvär är mycket vanliga – men långt ifrån obotliga. Genom att söka hjälp kan många kvinnor få tillbaka kontrollen, minska läckage och obehag samt förbättra sin livskvalitet och självkänsla. Ingen ska behöva acceptera symtom som påverkar vardagen bara för att de är vanliga.
Moderna vårdmöjligheter finns, och de flesta landsting har specialiserade urogynekologiska mottagningar. Även barnmorskor, gynekologer och allmänläkare kan hjälpa till med en första bedömning och remiss vid behov.