Inre blygdläppar är ett par mjuka, fettkuddar som finns på kvinnors könsorgan. De är belägna inuti de yttre blygdläpparna och omsluter den inre delen av könsorganet, inklusive klitoris och de inre blygdbenen. Inre blygdläppar är mycket känsliga och kan förändras i storlek och färg när en kvinna är sexuellt upphetsad eller mottar andra stimuli. De är en viktig del av kvinnors reproduktiva system och spelar också en roll i sexuell njutning.
Inre blygdläpparna ligger under de yttre blygdläpparna, som sträcker sig nedåt från venusberget. Utrymmet mellan de två små blygdläpparna är känt som vestibulen, som huvudsakligen upptas av slidöppningen. Hos individer som ännu inte har haft samlag omges slidöppningen av en jämn bindväv som kallas mödomshinnan. Denna vävnad brister ofta under det första samlaget. Det finns kvinnor som önskar att återställa mödomshinnan (hymen), detta kan göras via ett ingrepp som heter hymen rekonstruktion.
Den kan dock också brista genom införande av en vaginal tampong, eller genom att delta i olika sporter, såsom ridning och cykling. Hos vissa individer kan mödomshinnan kvarstå även efter samlag, speciellt om vävnaden är flexibel. Därför är närvaron eller frånvaron av en mödomshinna en pålitlig indikator på sexuell erfarenhet.
Vid den främre korsningen av de två inre blygdläpparna ligger klitoris, som sitter ovanför urinrörsöppningen och vid blygdbenets nedre kant. Klitoris är ett mycket känsligt område som delvis täcks av klitorishuvan, liknande förhuden som täcker ollonet på penis. Posteriort möts blygdläpparna i ett område som kallas strängen eller på latin frenulum, som är ett hudveck längst ner i slidöppningen utformad för att sträcka sig under vaginalt samlag och förlossning.
Storleken och formen på blygdläpparna är unika för varje individ och kan variera under en persons liv. Du kan ha en större än den andra. Eller att de är så stora eller långa att de hänger utanför de yttre blygdläpparna. Hos vissa individer kan ett tillstånd som kallas hypertrofi uppstå där de mindre blygdläpparna kan förstoras och sticka ut utanför de yttre blygdläpparna. Även om den exakta orsaken till hypertrofi av blygdläpparna inte är helt klarlagd, visar forskning att både genetik och andra faktorer, som hormonell aktivitet (t.ex. östrogen), kan spela en roll i dess utveckling.
Hypertrofi av en eller båda blygdläpparna kan ibland resultera i besvär och personlig oro över vulvans utseende. Det kan också störa dagliga aktiviteter, som att sitta eller gå, samlag och sport.
Dessutom kan det leda till kronisk irritation, smärta och ökad sannolikhet för infektioner. Oftast kan oro för utseendet på de inre blygdläpparna lindras genom att försäkra individer om att flera olika variationer i storlek och form är naturligt.
I vissa fall kan dessa problem dock orsaka betydande känslomässig och psykologisk ångest, så individer kan hänvisas till en mentalvårdsspecialist för rådgivning och screening för kroppsdysmorfa störningar. Om oron kvarstår efter rådgivning, kan operation erbjudas i form av blygdläppsplastik.
Inre blygdläppar, också kallade labia minora, är små, mjuka strukturer som finns på insidan av de yttre blygdläpparna (labia majora). De tjänar flera viktiga funktioner:
Det är viktigt att komma ihåg att alla människors kroppar är unika och att det finns stor variation i utseende och storlek på inre blygdläppar. Det finns ingen “normal” eller “rätt” utseende på inre blygdläppar, och det är viktigt att acceptera och respektera detta.
Under sexuell stimulering bidrar blygdläpparna till upphetsning av hela vestibulområdet och klitoris genom att sprida smörjning från körtlarna i slidan och runt den (t.ex. Bartholinkörtlar). Detta hjälper till att underlätta mer smärtfritt och angenämt vaginalt samlag. Blygdläpparna är en erogen zon för många och känsliga för beröring.
Många talgkörtlar, eller oljeproducerande, körtlar finns också i blygdläpparna och sträcker sig till hudytan av de yttre delar via kanaler. Talg, eller olja, som produceras av talgkörtlarna täcker ytan av blygdläpparna för att smörja och skydda de underliggande vävnaderna. Hos äldre individer, eller hos de som har låga östrogennivåer, blir huden på blygdläpparna tunnare och tappar ytfuktighet, vilket kan orsaka vaginal torrhet och smärta vid samlag.
Inre blygdläppar är en normal del av den kvinnliga anatomin och kan inte försvinna. De inre blygdläpparna är två mjuka vävnadsformationer som finns på insidan av de yttre blygdläpparna och som täcker delar av könsorganen. De hjälper till att skydda könsorganen och hålla dem fuktiga och mjuka. Inre blygdläpparna kan vara mer eller mindre synliga beroende på olika faktorer, men de kan inte försvinna helt.
Det finns viss kirurgi som involverar att förändra eller reducera inre blygdläpparna, men det är en kontroversiell och komplex procedur som bör övervägas noga innan den görs. Kirurgi av inre blygdläppar kan innebära många risker och biverkningar, inklusive smärta, infektion, skador på könsorganen och förlust av sexuell funktion. Det finns också risk för psykiska och emotionella problem som kan uppstå som en följd av kirurgi på inre blygdläpparna.
Om du är orolig för utseendet på dina inre blygdläppar eller har frågor om deras funktion, bör du rådfråga en läkare eller annan vårdgivare. De kan ge råd och information om hur man bäst tar hand om och skyddar könsorganen.
De inre blygdläpparna, även kända som labia minora, är del av kvinnans yttre könsorgan. De varierar kraftigt i utseende från person till person. Generellt sett är de tunna hudflikar som ligger inuti de yttre blygdläpparna (labia majora). De inre blygdläpparnas färg, storlek, form och symmetri kan variera betydligt. De kan vara släta eller veckade, och deras färg kan variera från en ljusare hudton till mörkare nyanser. Det är helt normalt att de inre blygdläpparna är olika långa eller har olika utseende på vardera sidan.
De inre blygdläpparna har flera funktioner:
